Har ni någonsin varit med om den där känslan när ni börjat prata med någon och aldrig kan sluta prata med personen, de ända ni känner är lycka och glädje. Att en underbar person kan få er att må bra hela dagarna. En person som bara är för bra för att vara sann.

De har jag nu, han e så sjukt underbar. Kan inte sluta tänka på honom, allt jag vill är att vara i närheten av honom. Han måste vara en ängel eller något. Så underbart lugnt och sansad, mogen och mysig. Bara tanken på honom får mig att le. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord redan nu. Och de slutar aldrig.

Tack för att du kom in i mitt liv Jal <3

När man går till socialen för att få mat rekvisition, så får man de om man de om man e i behov av det. Men när man handlar på ICA eller vart man nu handlar så blir de oftast krångel då dem ropar ut i högtalarna och ber om hjälp osv. Men e inte det förnedrande? Dem som har fått mat rekvisition har ju fått de pga. att dem inte har pengar själva. Och de flesta skäms över det. Varför är de så för? På något sätt borde det gå att fixa som ett kort som bara går att användas på ICA. Får man en rekvisition på 500 och man handlar för 400 så får man inte tillbaka pengar som om man handlar vanligt. Och ändå så säger socialen att pengarna ska räcka till en viss tid? Det hänger ju inte i hopp.

"Svimmade i poolen, ligger på akuten och kanske måste åka till Sverige för speciell behandling.
Kan vara dödligt blev tydligen stucken av ett mördar bi.
Mår skit kan inte ens stå upp på mina ben dem e as svaga.."

Då e han på sjukan igen då men denna gång e han de i Turkiet.
Kan inte han sluta hamna där blir så sjukt orolig för dej, nu e han tydligen nedsövd.
Hoppas det ordnar sig.

Faan vad jag mår dålig, varför måste alla hacka på mig när jag bara vill väl.

Var bara en fråga och att någon misstolkar den och sen skäller ut mig.

Visst jag e bara 16 men har väldigt mycket innanför pannbenet.

Varför få en annan människa att må så dåligt..

Gråta sig tillsöms i natt blir nog bra.

Önska man var i Lysekil så man hade sina vänner att snacka med, och hålla om.

En vecka kvar Jennie håll ut..

Btw så vann jag och fick henne erkänna att hon misstolkat.

Jag vill bli fotbolls proffs men jag vill inte bli känd var det en unge som sa här om dagen.

Hon vill spela på elit nivå men hon vill inte ha det där kändisskapet att aldrig kunna gå utanför dörren utan att bli igenkänd, tittad på och bli skriven om i tidningar.

Och jag håller med henne, varför ska inte dem "kända" kunna leva ett vanligt liv utan att läsa om sig själva i tidningen dagen efter. Varför ska inte dem kunna, gå på stan som oss andra utan att bli ut stirrad? Bara kunna leva ett normalt liv

Varför handlar allting om Communitys?

Bli medlem här bli medlem där gör si gör så.

Vi har Lunarstorm, Plyahead, Facebook, Bilddagboken, Stallet,

Nattstad, Helgon, Emocore Gavlefesten mm.

Sen har vi alla ställen där man ska samla poäng för att få ett presentkort på kicks eller

Gratis godis, sen har vi också msn och alla dessa bloggar.

Varför är vi så beroende av dem då?

De flesta Communitys är ändå ganska lika,

Ändå är många av oss inte medlem i bara en Community utan flera.

Och hela tiden kommer det nya, och de gamla glöms bort.

Är det för att alla andra har det då måste jag också ha det, är det för att vi ska kunna hålla kontakten med varandra?

I dag har jag slagit stor rekord på min blogg,
jag har haft över 100 besökare. Jag som vanligtvis brukar ha runt 40 besökare.

Livet är som en sjö av is, ett steg fel och allting spricker..

Under tiden han e i Turkiet så vi göra ett uppehåll och tänka efter vad vi egentligen vill, och hur vi ska gå vidare...
Så det kommer nog mon blogg handla mycket om sen när han har åkt, hur jag tänker och hur jag vill ha det osv.
Men nej Oscar du får inte läsa den innan du kommer hem igen.

 Har bestämt mig, vill han ha kontakt så får han ta kontakt med mig.
Jag tänker inte anstränga mig mera.
Jag kämpade, nu får han ta och kämpa om han vill ha en framtid med mig.

Jag är sugen på en riktig mb fest, sitta och röka vattenpipa,

Dricka ett glas vin eller en god drink, sitta och snacka, lyssna på musik Och bara vara.

Umgås med dem närmsta vännerna.
Någon som håller med ?

Nyss var jag full av glädje kärlek och energi men på 2 dagar har det rasat. Allt har fallit pladask ner som om det har hamnat på havets botten och att det aldrig mer kommer komma upp till ytan igen. Först bråket med Mr. O kommer aldrig att bli som det var innan vi bråkade, det kommer aldrig att bli mer än bara vänner där, det vet jag redan nu. Tror ändå att jag vill träffa honom men jag vet inte. Känns lite spänt mellan oss just nu. Även fast alla tjatar och frågar om vi e tillsammans.

Sen allt med Mr. R, varför bli sur över att man inte vill ha telesex? Så nu känns det som vi hade innan det bråket helt bort blåst. Det vi hade byggt upp e borta, vi snackar knappt, jag vill inte vara den ända som kämpar för oss 2. Jag vet inte om jag vill att det ska bli något, men det känns fel att bråka över det vi bråkade om. Det ända jag begär e att han pratar med mej någon gång utan att det e jag som skickar första smset eller ringer eller något liknande. Vill bara att han ska höra av sig.

 Vad ska jag göra då? Jag vill inte ha det så här... Ska jag skita i allt? Eller ska jag låtsas som att bråken aldrig ägt rum? Ska jag gå vidare utan dem eller ska jag bli vän med båda. Känns som att så fort jag kommer till Lysekil så kommer det mesta ordna sig, det kanske e för mycket att tänka på vilket leder till att jag överdriver allt. Har ju allt med Petter, Katten, Lägenheten och mycket annat att tänka på också.

Jag har verkligen varit hemma för länge. Nu vill jag bara ner. Vill inte börja skolan, vill träffa allt underbart folk bara krama om alla och veta vad som än händer så finns dem där och dem ställer upp. Veta att tillsammans med dem kan jag gå igenom allt. Känna doften av havet, känna den varma kramen från mitt element (han vet själv vem han e) är nog han jag saknar mest där nerifrån. Om jag hade haft ett förhållande med honom nu under sommaren hade jag dött av saknad, nu överlever jag i alla fall.

Nu är inte tankarna där jag vill ha dem, nu vandrar dem omkring i min hjärna och tänker på allt mellan himmel och jord. Detta får la avsluta detta inlägg, hoppas dem jag skriver om inte blir allt för sura bara.

Det här bråket tog du för långt! Jag har ingen aning om vad det e du snackar om!

Men förlåt för att jag kom in i ditt liv, ska inte förstöra det mer.
Ska ta bort dig på bilddagboken, helgon och msn så blir dit liv bättre. Kommer att radera ditt nummer också.

Så slipper du mig, förlåt för att jag försökt ställa upp för dig, och för din vän som jag inte har någon aning om vem det e.

Ha det bra utan mig!

Jag saknar lysekil, Petter och alla andra klasskamrater sjukt mycket nu.
Men det e inte långt kvar, den 11 hämtar Alle ut min nyckel, den 13:e får jag min katt unge
sen nångång den helgen bär det av ner igen. Ska bli grymt kul att träffa alla vänner och alla nya 1:or, för nu då e inte jag någon 1:a längre utan en 2:a jag e stor haha